Vi kan hamna i en situation där naturen själv driver på klimatförändringarna och vi inte kan förhindra vidare förändring. Många forskare anser att den gränsen går vid omkring tre graders uppvärmning. När vi har nått den punkten kommer troligen hav och biosfär att växla till koldioxidkälla, istället för en koldioxidsänka som de är idag. Då kanske en temperaturstegring på över fyra grader är oundviklig.
Detta är spekulationer som egentligen är onödiga då alla våra ansträngningar borde inriktas på att undvika klimatförändringar större än en till två grader. Redan där befinner vi oss i utkanten av vad vi kan förvänta oss att våra samhällsstrukturer klarar av. Påfrestningarna på grundläggande funktioner som livsmedelsproduktion, rent vatten, bibehållen infrastruktur m.m. kommer att vara omfattande. Konflikter och till och med krig utgående från grundläggande mänskliga behov kan inte uteslutas.
Förutom sociala, etniska och politiska orsaker, har konflikten i Darfur av UNDP (United Nations Environment Programme) utpekats som delvis orsakad av miljöförändringar som har sin grund i en eroderande miljö och delvis orsakad av klimatförändringar.
Tragedin i Sudan är ett exempel på hur människans förbrukning av naturresurser som jordmån och skog i kombination med t.ex. klimatförändringar kan destabilisera samhällen eller till och med hela nationer.
Trögheter i klimatsystem och samhällen gör att man måste minska klimatpåverkan långt innan vissa tröskelvärden uppnåtts, efter vilka konsekvenserna annars eskalerar eller är självgenererande.
Leave a Comment
You must be logged in to post a comment.