Den svenske kemisten Svante Arrhenius6 beskrev 1896 hur en halvering av halten koldioxid i luften skulle kunna förklara det kallare klimat som råder under en istid. Hans kollega Arvid Högbom räknade vid samma tid på naturliga flöden av koldioxid och tillsammans insåg de att människans förbränning av kol skulle kunna förändra klimatet. Det enda som krävdes var att man förbrände tillräckligt mycket tillräckligt länge.
(Bild: Kopia av Revelle och Suess’ artikel i Tellus 1957. Från biblioteket på Meteorologiska Institutionen Stockholms Universitet.)
Två amerikanska oceanografer, Revelle och Suess7, beskrev 1957 hur människan nu genomför “ett stort geofysiskt experiment som aldrig kan ha hänt tidigare eller kommer att kunna återupprepas i det att vi eldar upp en väsentlig mängd fossilt kol och därmed förändrar atmosfärens och havens kemiska sammansättning.”
Många andra forskare har de senaste två hundra åren bidragit till att öka kunskapen kring vår påverkan på vår omgivning. Människan har länge vetat om att det liv vi lever varken är hållbart eller ansvarsfullt. Men forskarna har inte alltid varit så bra på att kommunicera kunskapen till allmänhet, näringsliv och politiker. Samhället har inte heller varit så intresserade av att lyssna och förstå vidden av kunskapen. De senaste åren har en stor förändring skett i attityden till dessa kunskaper och förmågan och viljan att ta till sig information.
1957 Roger Revelle and Hans E. Suess, “Carbon Dioxide Exchange between Atmosphere and Ocean and the Question of an Increase of Atmospheric CO2 During the Past Decades.” Tellus 9: 18-27.
Leave a Comment
You must be logged in to post a comment.