4.3 Vi både värmer och kyler

Människan bidrar på många sätt till att förändra klimatet i dess mångfald. Extra växthusgaser värmer atmosfären, medan utsläpp av partiklar som sot, svavelföreningar mm generellt sett har en avkylande effekt. Till viss del kan dessa kompensera varandra avseende just medeltemperaturen, men de har bägge andra effekter på klimatsystemet som inte kompenseras bort. T.ex. är partiklarna inget annat än luftföroreningar och det kan knappast betraktas som ett försvarbart sätt att kompensera en höjning av medeltemperaturen med ökade halter luftföroreningar.

Människan både värmer och kyler klimatet. Den uppvärmande effekten är dock avsevärt mer långlivad än den avkylande.

När man studerar vad som orsakat klimatförändringar de senaste 200 åren, framkommer att:

•Människans påverkan är större än naturliga orsaker som t ex variationer i solinstrålning.

•Vi värmer klimatet genom växthusgaser. Förändringen av koldioxiden står för merparten.

•En del av uppvärmningen döljs dock genom att vi tillför atmosfären även andra luftföroreningar än växthusgaser i form av luftburna partiklar. Mer luftföroreningar gör att en större del av solstrålningen reflekteras tillbaks bort.

•Skogsskövling påverkar såväl ekosystem som lokalt väder och globalt klimat genom att markytan blir ljusare (förändrat albedo).

•De luftföroreningar som har en ”kylande” effekt har en uppehållstid i atmosfären som räknas i dagar, medan växthusgaserna stannar kvar i tiotals till hundratals, i vissa fall tusentals, år.

Förändring av strålningsbalansen de senaste 200 åren. Den antropogena (mänskliga) påverkan på klimatet har varit större än den naturliga (solvariationer). De svarta linjerna anger osäkerhetsmarginaler. Notera att klimatpåverkan inte bara handlar om koldioxid, inte ens bara om växthusgaser. Människan gör även saker som kyler klimatsystemet, t.ex. skövlar skogar (förändrar mark) samt förorenar luften (stapeln som benämns ”partiklar moln” representerar effekten av partiklar som fungerar som kondensationskärnor för bildande av moln).

Människan påverkar alltså på flera sätt jordens strålningsbalans och därmed dess klimat. Förändringen av koldioxiden är den enskilt största bidragande faktorn. Detta i kombination med att mycket av utsläppen uppkommer vid energiframställning, transporter m.m., gör den till det viktigaste problemområdet.

De antropogena (av människan orsakade) klimatförändringarna är större än de naturliga förändringarna, t.ex. orsakade av variationer i solinstrålning (men man har inte “glömt bort” variationer i solinstrålningens inverkan på klimatet). Människan bidrar vidare med processer som både värmer och kyler. Osäkerhetsmarginalerna är stora, framför allt på partiklarnas inverkan.

Nettoförändringen är en uppvärmning av storleksordningen 2,5 W/m2. Om människan lyckas rena luften (främst över delar av Asien) så vinner man hälsoaspekter, men får en större uppvärmning eftersom en del avkylande effekt försvinner samtidigt med partiklarna. Förändringen i strålningsbalansen på ca 2,5 W/m2 skall jämföras med den energi jorden strålar ut på ca 240 W/m2. Strålningsobalansen bidrar bland annat till att värma havsvatten, smälta glaciärer och höja luftens temperatur.

<- kap 4.2          kap 5 ->

Leave a Comment